Lawesome

Make law...not war.

 
Processrätt är det rättsområde som reglerar förfarandet vid domstolar och skiljedomsförfaranden. Det går att dela upp i tre områden: straffprocess, civilprocess och förvaltningsprocess.

Gruppmedlemmar

visa alla

Gruppadministratörer

Processrätt

Publik grupp · 10 medlemmar · 7 inlägg

Inlägg i Processrätt

Vera
alhal
Är det någon som har sina rollspelsdokument kvar från Processrätten?
Martin Söderman
Martin86
En franchisetagare har ”packat och dragit”. Kvar står franchisegivaren, anställda, leverantörer, m fl och vill ha betalt. Franchisetagaren är ett aktiebolag som bara har en styrelseledamot och ingen suppleant, dvs styrelsen är undertalig enligt Bolagsverket. Det är styrelseledamoten som har lämnat landet. Frågan är nu vem man delger en konkursansökan? Även om man lyckas delge styrelseledamoten så kanske tingsrätten anser att denne inte är behörig eftersom styrelsen är undertalig. Finns det andra funktionärer som är delgivningsbara? Kan revisorn delges en konkursansökan? mvh
Julia Lindfors
Jlindfors
Hej! Är det någon som har en ordlista med processrättsliga begrepp? Det vore toppen om du i så fall ville dela med dig av den! /Julia
Erix0n
erix0n
Hur bör en skadeståndstalan utformas om man har förstahand samt andrahandsyrkande? (Avtalsrätt)
Anna Ekdahl
AnnaPanda
Vad är egentligen skillnaden mellan partsbehörighet, processbehörighet och talerätt? Hur skiljer dom sej? Speciellt dom två första förvirrar mig mycket!
Lawesome
LawesomeUpload
I processrätten finns många intressanta frågeställningar kring det civilrättsliga res judicata i 17:11 RB. När jag arbetade mycket med frågor som har med res judicata att göra stötte jag givetvis på begreppet "factum superveniens". Factum superveniens belyser det faktum att en omständighet, som uppkommit först efter det att rättegången i ett mål har avslutats och därför inte kunnat åberopas, är ett undantag från att inte kunna åberopa redan predkluderade omständigheter. Det klassiska exemplet är att man yrkar ogiltighet av ett testamente i process 1 p.g.a. formfel, och att man därefter i process 2 yrkar ogiltighet av ett testamente p.g.a. att man funnit ett nytt testamente som säger en annan sak om hur fördelningen av kvarlåtenskapen ska ske. Enligt läran om factum superveniens går inte process 2 att i sådana fall att hålla, p.g.a. att omständigheten redan kunde åberopas i process 1 om denne hade känt till det nya testamentet. Frågan som inställer sig, och som är intressant för diskussion, är varför man avvikit från att göra en godtrosbedömning? Varför krävs det endast objektivt att en omständighet föreligger? Varför tillmäts inte god tro, dvs. den subjektiva sidan, in i bedömningen om det ska anses föreligga factum superveniens? Borde man göra det?
Erika Sandén
Erika
Nämndemännens vara eller inte vara? Jag hade en föreläsning nyligen då frågan om nämndemännen kom på tal. Kritiken var omfattande och lät inte vänta på sig, de flesta i gruppen var emot nämndemännen. Personerna anförde att nämndemännen var inkompetenta såväl avseende lagen som rent allmänt. Det var flera personer som kom med den ena skräckhistorien efter den andra, med nämndemän som inte dömer i enlighet med lag. Nämndemän som uppsåtligt dömer fel och dömer efter känsla snarare än juridiska resonemang. Det var även flera som påminde om det fullständiga kaos som uppstod förra året när en av nämndemännen uttalade sig offentligt om domslutet i en av media uppmärksammad rättegång innan domen meddelats. Detta fel ledde till att processen drog ut på tiden när försvarsadvokaterna överklagade målet till överinstansen och invände att nämndemannen var jävig. Det blev en, menade kritikerna, onödig tidsutdräkt. Dessutom kan detta beteende, liksom nämndemannainstitutet överhuvudtaget, ifrågasättas ur rättsäkerhetssynpunkt som många påtalade. Kritikerna påtalade även att nämndemännen inte är representativa för samhället. Det är en överrepresentation av äldre personer, män, medelklass, heterosexuella och underrepresentation av nysvenskar/invandrare. Detta sammantaget menade kritikerna var skäl nog för att man skulle ta bort nämndemannainstitutet. Jag delar många av de uppfattningarna som framfördes. Men samtidigt tycker jag inte att kritikernas argument duger för att avveckla nämndemännen. De felaktigheter som kritikerna påtalade är ju naturligtvis beklagliga och ska med största möjliga styrka motverkas. Men dessa problem blir inte bättre genom att man tar bort nämndemännen, snarare genom att aktivt verka för ett kunskapslyft. Dessutom kan man inte ifrågasätta nämndemännen pga. deras okunskap, själva tanken med nämndemännen är ju att dessa inte ska vara jurister, utan representanter av folket. Jag kan absolut dela uppfattningen angående problemen som råder med representationen av alla delar av befolkningen hos nämndemännen. Det är ett stort problem att nämndemännen främst består av gamla pensionerade politiker. Detta är dock inget problem med själva nämndemannainstitutet utan med hur dessa väljs. Hade man aktivt verkat och rekryterat inom andra grupper än hos politiker så skulle även representationen av alla delar av befolkningen uppstå. Samma problem finns inom alla yrken, även domaryrket; men det är ingen som ifrågasättar domarskapet. Istället gör man allt för att försöka förbättra problemet. Det samma ska gälla hos nämndemännen. Jag menar t o m att denna kritik är ett argument för att utvidga nämndemannainstitutet. Jag föreslår att man bör införa obligatoriskt nämndemannaskap baserat på medborgarskap, likt systemet i USA. Där slumpas ett antal personer fram ur ett register som kallas till ”juryduty”. Den som väljs måste sedan deltaga på förhandlingen i jury. Alltså har alla medborgare lika stor rätt - och skyldighet - att bli nämndemän och det är framförallt inte samma personer som sitter under flera år. Alltså blir det en representation som stämmer överens med hur landet verkligen ser ut. I gengäld får jurymedlemmen ledigt från sitt arbete att deltaga vid förhandlingen och viss ersättning för förlorad inkomst. Visserligen är situationen i Sverige annorlunda i USA där juryn endast ska fria eller fälla personer. Här i Sverige så får ju nämndemännen vara med och formulera domskäl och är i alla hänseenden likvärdig med lagfarna domare. Men jag ser inte detta som ett problem eftersom att den lagfarna domaren måste ju förklara gällande rätt till nämndemännen även enligt dagens system. Jag tycker att man väldigt lätt bara ser till de administrativa problem som uppstått bl.a. pga. dålig rekryteringsbas eller kunskapsförkovring. Sådana problem beror på att man försummat att omhändertaga nämndemannainstitutet, inte systemet som sådant. Den bakomliggande tanken med nämndemännen bör väga tyngre än vad det göra idag; du ska bli dömd av dina likar och samhället ska få en insyn i domstolens arbete. Det är av bl.a. rättsäkerhetsskäl som man har nämndemän. Vi jurister kanske borde stiga ner från vår väldigt höga piedestal och inse att domare utför samhällets och rättsäkerhetens tjänst vi är inte bättre fogade för denna uppgift än det folk som domare ska skydda.

 
© 2010-2012 Lawesome