Lawesome

I och med att du i din fråga förutsätter att resterande kriterier är uppfyllda (visad skada, ansvarsförutsättningar m.m.) så kommer jag nu kortfattat att beskriva skadeberäkningen. Då din fråga behandlar utomobligatoriskt skadeståndsansvar så aktualiseras Skadeståndslagen (SKL, se 1 §).

Vid personskada i utomobligatoriskt förhållande så görs skadeberäkningen enligt 5:1 SKL. Enligt denna har du rätt till skadestånd för din personskada och omfattar; sjukvårdskostnad och andra kostnader för den skadelidande, inbegripet skälig kompensation till den som står den skadelidande särskilt nära (5:1 1p SKL), inkomstförlust (5:1 2p SKL) och fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) eller av bestående art (lyte eller annat stadigvarande men) samt särskilda olägenheter till följd av skadan (5:1 3p SKL).

I den första punkten bedöms vilka sjukvårdskostnader som du har haft för din skada. Om du exempelvis har brutit benet så kan dina kostnader för att besöka läkaren bli ersatta av den skadevållande parten. I punkt 1 har även de som står den skadelidande särskilt nära rätt till kompensation. Vid bedömningen vilka som anses vara nära brukar moder, fader, sambo, barn och sammanboende syskon räknas. Dock brukar inte syskon räknas till skaran ifall ni bor på skilda ställen.

I den andra punkten klargörs ersättningsmöjligheten för inkomstförlust. Har du fått ett brutet ben så kan skadevållande parten bli tvungen att ersätta din uteblivna lön. Detta förutsätter dock att skadan är adekvat och att det finns orsakssamband (vilket jag förutsätter då du anger att övriga villkor är uppfyllda).

I den tredje och sista punkten anges sveda och värk eller lyte eller annat stadigvarande men och övriga särskilda olägenheter. I denna punkt talas såvida om så kallad ideell skada. Med ideell skada avses skada som egentligen inte kan mätas i pengar, värk, kränkning m.m. Det kan exempelvis vara så att du har brutit ditt ben men samtidigt fått svår värk eller ett bestående men i form av att du inte kan utöva en tidigare fritidssyssla. Då sägs att du har fått en ideell skada.

Detta är de tre grupperna av skador som ersätts vid personskada som inte leder till döden. Ersättning till dessa kostnader och förluster förutsätter att du kan påvisa uppsåt eller vårdslöshet hos den skadevållande. Utöver detta ska det verkligen röra sig om personskador. De måste likaså vara fråga om skador som har kausalitet (orsakssamband, slaget som gav dig ett brutet ben ska ha varit orsaken). Sist men inte minst måste adekvans föreligga (skador får inte vara allt för oförutsägbara).

En helhetsbedömning måste göras. Härvid måste även beaktas ifall den skadevållande parten har ansvarsförsäkring. Ifall skadevållande har försäkring så torde ersättning utgå.

Ja, 25 § menar jag, råkade skriva fel.

Fast i just denna situation så har ju "fullmäktige" inte någon huvudman eftersom att "fullmäktige" agerat utan fullmakt. Så det finns ingen huvudman att binda. Det finns bara en minderårig som påstått sig ha fullmakt och en tredje man. Hade den omyndige i en sådan situation endast handlat i eget namn så skulle denne tvingats lämna tillbaka t ex en "köpt" vara och sedan dessutom ersätta eventuella skador, men detta ansvar är inte lika omfattande som för vuxna, så har jag iaf förstått Ramberg i hans avsnitt om minderåriga. Det skulle därför vara underligt om skadeståndsansvaret skulle utvidgas bara för att den minderårige påstått sig ha en fullmakt, det är ju fortfarande bara de två parterna som är del av avtalet. Jag vet inte, det är väl i och för sig fel att låta antalet parter eller konstellationen av dessa få påverka bedömningen av en juridisk fråga...

Jo, så som du har förstått frågan så blir det ju att huvudmannen binds av sin fullmäktiges fullmäktige (dvs den som har den minderårige som huvudman) detta är självklart eftersom att fullmäktige aldrig själv blir part i avtalet. Men jag undrar om man skulle kunna avtala det i fullmakten till den minderårige att denne blir huvudman. Så att det avtal som den minderåriges fullmäktige ingår med en tredje man blir ingånget mellan den minderårige och tredje man istället för mellan tredje man och den minderåriges huvudman. För så som du har förstått frågan så har man gett fullmakt att skaffa en fullmäktige åt huvudmannen, jag undrar om man kan ge den minderårige en fullmakt att skaffa sig själv en fullmäktige. Frågan kan även formuleras som: kan en huvudman tillåtas befullmäktiga en annan fullmäktige att rättshandla åt den första fullmäktigen? Detta är troligen inte möjligt i den vanliga situationen när fullmäktige är vuxen, då saknas det ju även behov av att göra detta eftersom att de vuxna personen kan rättshandla själv. Men i fallet med den minderårige så skulle detta öka dennes rättshandlingsförmåga, då ju omyndiga inte får ingå avtal i vanliga fall. Problemet blir, så som jag förstått det, att fullmäktige ju aldrig blir bunden vid fullmakter. Men hur skulle det vara om man istället använde sig av kommission, dvs. i eget namn för annans räkning. Detta skulle ju troligen vara uteslutet om den minderårige agerar som kommittent, eftersom att denne inte kan rättshandla. Men om den minderåriges huvudman befullmäktigar den minderårige att den mindeårige ingår ett kommissionsavtal åt den miderårige? Det blev bra jäkla snurrigt och jag kanske har virrat in mig själv men det är intressant att höra om någon vet.

Med försiktighet kan man säga att det inte går att göra barn arvslösa i ett testamente. Hälften av arvslotten utgör barnets laglott, det vill säga det som barnet har minsta rätt till (7:1 ÄB). Det spelar härvid ingen roll om testamentet föreskriver något annat. I det fallet kan nämligen barnet påkalla jämkning för att få ut sin laglott, vilket denne skulle ha fått minst om inte testamentet hade funnits (7:3 ÄB).

Exempel: Kalle har nyligen dött och hade 100 000 kr i besparingar. Kalle har bara ett barn, Sara. Det framkommer senare att Kalle har testamenterat bort hela arvet på 100 000 kr till en tredje part, Magnus. Enligt 7:1 ÄB har Sara, som barn till Kalle, rätt till halva sin arvslott. I och med att Sara är ensamt barn så är hennes arvslott 100 000 kr. Det innebär att hennes laglott utgör 50 000 kr. Hon kan därmed påkalla jämkning enligt 7:3 ÄB och få ut sina 50 000 kr. Däremot kommer de andra 50 000 kr att tillfalla Magnus som testamentstagare.

Det finns tre olika huvudgrupper av avtal.

Konsensualavtal avser avtal som är giltiga oavsett formen för hur de har ingåtts. De behöver t ex inte ha ingåtts skriftligt, utan det räcker att de har ingåtts muntligt. Det kan dock ur bevissynvinkel vara klokare att ha ett skriftligt avtal än ett muntligt.

Ett realavtal är ett avtal som blir bindande först då ena parten fullgör sin förpliktelse enligt avtalet. Ett sådant avtal är exempelvis bilparkering då man blir bunden av avtalet genom att ställa sig på parkeringen. Ett annat exempel är då någon part åtar sig att ge dig en gåva av lös sak. Då är det ett benefikt avtal som enligt huvudregeln först blir bindande då fullbordande och tradition har skett.

Det tredje och sista är ett formalavtal. Ett formalavtal måste ingås på särskilt vis, vanligast i skriftlig form för att det ska anses vara giltigt. Formalavtal används vid överlåtelser av fastigheter, se Jordabalken. Att det ställs krav på ett formalavtal innebär att ett muntligt avtal inte är giltigt. Till formalkrav brukar även tillkomma en del formkrav, men detta efterfrågar du inte i din fråga.

I och med att du är konsument (vilket jag antar) så gäller ju de konsumenträttsliga reglerna. Ifall varan är felaktig, det vill säga den fungerar inte som avtalat eller vad du kan förvänta dig av produkten så kan du göra gällande påföljder. Eftersom du för 4 månader sedan köpte mobilen så har ditt fel visat sig inom sex månader efter avlämnandet varför det utgör en presumtion för att fel förelåg vid avlämnandet (20a § KKL). Det spelar ingen roll att Expert har försökt en gång, de måste åtgärda felet. Du har uppenbart enligt 26 § KKL krävt avhjälpande, men Expert har inte avhjälpt felet. Du får häva köpet om felet är av väsentlig betydelse för dig (29 § KKL). Du kan härvid åberopa att du redan bett om avhjälpande, men att det inte kommit i fråga. Påföljder får du i vilket fall göra gällande när det finns ett fel (22 § KKL) så Expert kan inte hävda att de inte har ansvar för felet.

Du får återvända till Expert och klaga ännu mer i och med att det står i strid med KKL.

@Neonlight, tack för ditt svar! Det får nog då bli enskild näringsidkare eftersom det jag vill göra är att fortsätta med en UF-verksamhet som jag håller på med men jag planerar också att studera vidare. Eftersom du sa att det går att kombinera med CSN så låter det som vettigast till en början.

I RF 8:15 uttalas att en folkomröstning ang grundlagsändring ska hållas om 10 % av riksdagsledamöterna yrkar detta och minst 1/3 av ledamöterna röstar för folkomröstning. Ett sådant yrkande måste framställas senast 15 dagar efter att grundlagsförslaget viladeförklarades. Alltså hade ledamöterna behövt yrka om detta redan innan riksdagsvalet 2010. Något sådant yrkande verkar inte ha antagits av riksdagen och därför hölls ingen folkomröstning. Hade det folkomröstats så skulle dess bundenhet carit beroende av resultatet. Ett nej hade slutgiltigt avgjort frågan och riksdagen skulle varit förbjuden att antaga den nua grundlagen. Men hade det blivit ett ja så skulle detta endast varit rådgivande och riksdagen hade ändå kunnat fälla grundlagsförslaget